Varför dricker inte du?

“Varför dricker inte du?” Jag fått den frågan ställd till mig så många gånger. I dunkla vardagsrum, på dimmiga dansgolv och i ljusa korridorer, av främlingar och nära vänner. Det är en fråga som aldrig slutar ställas hur många gånger jag än svarar. Så hej du som undrar varför jag väljer att inte dricka alkohol, den här texten är till dig. Jag skriver den för att du ska förstå mig, för att jag (och kanske även någon annan som delar min ståndpunkt) ska ha någonting att hänvisa till när jag inte orkar förklara ännu en gång.
 



När jag var liten lovade jag, som så många andra barn, att aldrig dricka alkohol. För vi såg vad det gjorde med de vuxna, hur de snubblade och svamlade. Hos de flesta andra förändrades föraktet till nyfikenhet i början av tonåren. Den lilla människan vill bli som de vuxna fort. För det är vad samhället säger att den lilla människan ska. Men den där dragningskraften påverkade aldrig mig. Nyfikenheten på alkohol väcktes aldrig.

Till en början var det den enda anledningen till att jag valde att avstå. Jag lockas inte alls till att förtära en vätska med doft av aceton, som får huvudet att snurra, munnen att sluddra och kroppen att sluta samarbeta. Jag förstår inte det roliga i det. Jag gör bara inte det.

Jag förstår inte det roliga i en drog. För det är precis vad alkohol är. En drog. Det märkliga är normaliseringen av denna drog. När jag inte dricker är det jag som är den konstiga, som inte riktigt passar in. Om du bjöd hem ett gäng för att injicera amfetamin till helgen eller sniffa heroin efter jobbet skulle du inte bli förvånad om personen i fråga tackade nej. Men när det handlar om alkohol blir du genast mycket undrande. Det är olika saker, men principen är densamma, förutom att alkohol har blivit en del av samhället. Trots att det river isär familjer och lämnar människor på trottoarkanter om nätterna.




När man inte dricker behövs en anledning för att det ska vara socialt accepterat. Man måste köra, vara gravid eller jobba tidigt nästa morgon för att nyktert tillstånd ska vara okej sena helgnätter. Alkohol är normen och det är vad jag tycker jag är fel. Det borde inte vara den som avstår som ifrågasätts utan den som inte gör det. Jag dömer inte dig om du väljer att dricka alkohol, utan vill bara att du ibland ska reflektera över varför du gör det.

När jag tackar nej till alkohol är det inte för att jag är tråkig, rädd eller gravid utan för att jag tycker det är fel att drogen är normen. För att frågan “Varför dricker inte du?” ställs alltför ofta när det istället borde vara frågan “Varför dricker du?”.



Flätor






Är besatt av mörkt läppstift och inbakade flätor just nu. Är minde besatt av min massiva utväxt  dock. Den är inte så snygg alls faktiskt. Inte mina slarviga flätor heller egentligen. Men det är himla praktiskt när en inte har tvättat håret på lite för många dagar. Som exempelvis idag. Nä nu ska jag nog gå och tvätta det där håret så att jag slipper ha flätor imorgon också.

 



En lugn kväll med en varm kopp te



Inspirationen lyser med sin frånvaro. Kameran tar bara vimmelbilder och pennan skriver bara dagboksanteckningar. Fantasivärldarna och låtsaskänslorna kommer inte till mig när jag lockar på dem. Kanske mår jag för bra för det. För jag känner mig väldigt glad nu. På riktigt. 

Men jag ska spendera denna afton med att försöka rita något och inta en varm kopp grönt te (som ser ytterst svart ut på bild?) till tonerna av Håkan Hellström. För sådant kan vara under för själen. Varma koppar te och lugna kvällar alltså.

Hoppas ni mår bra och tar hand om er själva mina kära små kaninungar.

 



Gröna blad



Såhär ser det inte ut utanför dörren nu, men jag känner mig glad på insidan ändå. Jag känner hopp om att löven kommer spricka ut en dag. Jag vet ju att de kommer göra det. Och jag inbillar att allt kommer kännas bra då. Med mer sol på huden, friskare luft i lungorna och lyckligare känslor i ådrorna. 



Enisblom1x1(2).jpg



Ritade en liten enhörning och omringade den med blommor. Tycker att den blev ganska så fin.

 



Livet blir bättre med fika



Goddag goddag mina kära följeslagare!

Igår blev en fikafylld dag. Egentligen var det ett helt gäng som skulle komma på teaparty på eftermiddagen men en efter en ställde in pga fulla scheman och sjukdomar. Till slut blev det bara jag och Linnéa kvar med lite för mycket scones och morotskakor. Men det var mycket trevligt att prata om pojkar, gymnasiearbeten och livet med bara henne också.

På kvällskvisten körde jag hem till farmor och farfar för att meddela dem om att jag tagit körkort. Och när man kommer dit är fika obligatoriskt. Så jag fikade mer och kom aldrig därifrån. Men det var också mycket mysigt att hänga med de gamla dvärgarna jag härstammar från.

Det var väl det jag hade, fika mycket guys. Hejdå.



för vi dansar och du har så mjuka läppar








Tröja - Monki, Jenas - Cubus, Pumbs - HM, Örhänge - Carpediemsmycken, Läppstift - Mammas (vem trodde hon hade något man kunde låna)

Alltså är inte jag svincool i mörkt läppstift? Smink är verkligen inte min grej annars. Jag lyckas knappt kleta på lite mascara så att det ser acceptabelt ut. Men jag hittade mammas fyra typ likadana läppstift i badrummet och känner mig så häftig i det. Vill köpa läppstift i alla färger som finns. Utom knallrosa och typ grönt, för när skulle jag använda det liksom? 



Grönt Vanilj



Jag har nyss inhandlat ett nytt te. Grönt med smak av vanilj från Garant. Det smakar gott och förpackningen är fin. Egentligen var det bara det jag ville säga. Tips tips!

 



KÖRKORT?!!!





Vet ni vad ja har gjort idag? JO JAG HAR TAGIT KÖRKORT!!! Trodde aldrig att det skulle hända, men jag klarade den där uppkörningen och det käns otroligt skönt. Det verkligen en enorm lättnad att slippa ta fler körlektioner och köra för körandets skull.

Så efter jag ringt och smsat nästan alla jag känner belönade jag mig själv med att köpa nytt läppsyl och mascara innan jag ändå tog bussen hem. Stor skillnad i livet osv. Jag körde åtminstone hem till Nellie för att bli bjuden på fika och hade disco i bilen. Och så körde jag Emelie och mig till och från dansen på kvällskvisten (och blev omcyklad av Hugo...). Fina segerrundor typ.

Bäst för er att ni är glada för min skull. Pussar.


 



På ett dimmigt dansgolv



Den här helgen blev jag helt oväntat erbjuden att vara vimmelfotograf på premiäröppningen av vår lokala nattklubb Brooklyn 1664. Så jag sov på tok för lite både på fredags och lördagsnatten.



På fredagen var det studentfest med yrkestema och dansgolvet var fullt av fulla studenter som jag klickade av bilder på.



Många vänner var där, som mysisarna Julia och Felicia.



Och många trevliga klassisar, som Karl till exempel.



Det var väldigt kul faktiskt. Av min enorma samling av fyra utekvällar i livet var detta faktiskt den roligaste. Det var skönt att ha något att göra samtidigt som jag fick dansa runt och prata med vänner, bekanta och en och annan främling.



På lördagen var det dimmiga dansgolvet ännu mer fullt, men trots att jag levt hela livet i den här staden kände jag inte en enda själ. 



Förutom Nellie som jag lite lömskt övertalat att följa med mig trots att hon skulle upp tidigt. Men det blev också en ganska kul kväll. Så det är vad som hände i mitt liv den här helgen. Om ni vill se lite fler bilder från båda dagarna fastän det står att det bara är från fredagen finns det ett gäng HÄR. Hoppas er helg var fin den med! Kramar!



Januaris halvtattiga mobilbilder

För en gångs skull har jag inte glömt månadens halvtattiga moilbilder. De kommer visserligen sent på dygnet, men inte långt in på nästa månad. Detta är vad jag förevigade med mobilen i januarimånad.


1. Googlade enhörning och blev exalterad över att min bild kom upp bland sökresultaten. 2. Jobbade med att göra en grafisk manual i Grafisk kommuikation och fotade mallen. Mycket ospännande bild faktiskt. 3. Mamma ställde tuplaner på bordet och det blev min första bild med min nya telefon.


4. Nellie var den första som testade selfiekameran. Söt är hon. 5. Unnade mig chips en måndag, för jag tyckte väl synd om mig själv för att jag var (är) förkyld eller något. 6. Berättade för Sofie om planking och hon tyckte det var så häftigt att hon var tvungen att testa direkt, på bänken mitt under engelskalektionen.


7. Himlen var lite småfin sådär. 8. Rullade rispapersrullar och åt med jordnötsdipp. Det var gott. 9. En körkortsteorifråga som en inte riktigt kan läsa vad det står i. Men det var sexistisk och jag är så glad att jag aldrig mer motvilligt behöver kryssa i att unga män grupptrycker och kör vårslöst eller att kvinnor kör defensivt men osäkert.


10. Tog en selfie i skolan för att jag trodde att jag såg söt ut, men sen gjorde jag inte det. 11. Fick hem min balklänning och den ser ut som min största prinsessdröm bakifrån. 12. Sofie klev in i skolans rododendronbuske med motiveringen att det var mer lä där.

 



Kvarnvägen

Känner mig redo att dela med mig av en liten novell jag skrev för flera flera månader sedan. Läs och skriv inget elakt för då blir jag ledsen, kramar.



Jag vandrar längs stadens alla gator och vinden smeker alla fasader, trots att alla klockor är fem på morgonen. Luften är frisk och iskall mot mina bara armar. Jag tror att jag är vilse, men jag brukar alltid hitta hem. Bara inte alltid dit jag bor.


I en annan del av staden går du med slitna jeans och cowboyboots. Dina ögon är svarta som natten och vinden rubbar aldrig dig. Nycklar till någon annans bostad och ett tomt tuggummipaket i fickan. Det är mer än vad jag har och du är inte lika vilse som jag.


Bakom fasaderna av tegel och betong sover alla barnen och nästan alla vuxna med. Staden är lika öde som en nedlagd perrong täckt av snö och is. Inte ens 7-eleven eller den lilla tobaksaffären på hörnet har dragit upp sin persienn eller tänt neonskylten.

Det är nog bara du och jag som lever i den bitande kylan som råder i natt. Om vi har tur möts vi i korsningen vid Kvarnvägen. Där vid alla rödljusen som lyser klart även när ingen är vaken. På dagen måste man chansa och korsa mellan bilarna för att ta sig förbi, men inte nu när ingen är där.

Jag skyndar mig dit, vill inte vara ensam mer. Korsar inte mellan några bilar bara högar av slask och gamla fimpar. Jag är framme kvart över fem men det är inte du. Det verkar som om vi inte hade tur. Mina ben skakar och tänderna hackar. Det verkar som att jag får hitta något annat att kalla hem tills det slutar vara kallt. För i natt har vi inte tur, vi möts inte i korsningen vid Kvarnvägen.

Med tunga steg fortsätter jag längs stadens alla gator. I en annan del av staden går du men jag vet inte hur, för jag är vilse och det är inte du.

Jag vet precis var jag är men är vilse ändå. Jag hittar inte fram, trots att jag gått här så många nätter förut. Hör något som ylar långt långt bort, är det dit jag borde gå eller är det tvärt om? Ringvägen, Kungsgatan och ett litet torg. Utan alla människor är allting så tomt. Platt, snett och konstigt, lite som du, känns alla husen som jag går förbi.

Snön faller och väter mot min hud. Tänk om jag skulle smälta bort som den. Då skulle jag bli en liten pöl med slask som morgontrafiken skulle stampa rakt i imorgon. Kanske är det där mitt hem ska vara i natt hinner jag tänka innan du springer i kapp.

Jag vänder mig om och ser dina slitna jeans. Blöta och frusna, det är så som vi ser ut. Du håller om mig och jag tar din hand. Du har ingen hand i fickan så jag vet att du bryr dig, men jag vet att dina nycklar ligger där. De skramlar försiktigt när du går.

Mina armar är lila och dina lite lätt blå. Jag är inte vilse längre. Vi möttes inte i korsningen vid Kvarnvägen, men vi hade tur ändå. För vi möttes i en ödslig gränd nära ett litet torg. Kylan tränger hela vägen in till benmärgen och gör att jag nästan inte kan stå, men det är slut snart.

Du hittar vägen. Jag behöver inte försöka mer. Vi går på rad genom en trång passage runt ett hörn och plötsligt är vi där. Du kan portkoden och vi går in i en nedsläckt trappuppgång. Fyra trappor upp ligger lägenheten som du har nycklarna till och jag har hittat hem. Det är här vi bor i natt och lägenheten ligger faktiskt på Kvarnvägen. Nummer trettiofem.

Jag hittar inte tillbaka dit jag bor men jag har hittat hem även i natt. Du sparkar av dig dina cowboyboots och mina kängor är redan bort för länge sedan. Du fryser om mina armar och jag fryser om din hals. Våra iskalla och bortdomnade kroppsdelar försöker desperat att värma varandra och vi duschar bort snön ur håret. Först nu ser jag att dina ögon faktiskt är blå.

Inga klockor visar längre någonting för nu finns inga människor kvar ute i vintern. Vi är de sista som behöver tinas upp. Dina slitna jeans ligger på golvet och mina röda strumpbyxor med. Vattnet silas ner över våra kroppar och sköljer långsamt bort kylan från benmärgen. Snart finns vi igen.

Plötsligt slår det mig att ingen av oss fortfarande sagt ett ord. Jag lägger handen på din kind och ser in i dina ögon som är blå och säger: “Jag är inte vilse längre.” För det är jag inte. Nu när jag har hittat dig kommer jag aldrig vara vilse igen. Tror jag. Och sedan börjar allting om.



Fredag, för så okreativ är jag idag





Godafton!

Det är fredag vänner. Planen för denna afton är att Sofie kommer hit på grekisk mat och en hel hink med tzatsiki. Detta har jag sett fram emot sedan igår när Sofie ringde och berättade att hon och pappa bestämt att grekisk afton stod på tapetern.

Egentligen hade jag tänkt sova tidigt och inhalera nässpray efter det, men helt oväntat fick jag ett fotojobb ikväll. Lite extra klirr i kassan tackar man ju inte nej till så det ska jag utföra. Karlshamns folk som ska ut på Brooklyn ikväll, aktar er inte för mig och min kamera utan le rakt in i den. Snälla.

Hoppas ni har en fin fin fredag, mår bra och allt det där vanliga. Kramar!

 



Tebad



Hittade en flera månader gammal teckning i min bokhylla idag. Tyckte att den faktiskt var lite gullig så jag tjoffade in den i datorn och färglagde den. Lite småsör sådär. Tänk att bada i te. Gott och varmt, fast mest lite ofräscht kanske.